Världens rika länder har delat ut mer påfyllnadsdoser av covid-vaccin än vad man delat ut doser överhuvudtaget i de fattigaste länderna.
I slutet på november 2021 fick världen panik på bara ett dygn. Sydafrika berättade om en nyupptäckt virusvariant som spreds snabbt och hade många mutationer i spikproteinet.
Det är det protein som vaccinerna är baserade på. Den nya mutationen kunde alltså eventuellt kringgå det skydd vaccinerna ger.
Västvärlden drog i nödbromsen, stoppade flyg från södra Afrika och lämnade Sydafrika förvirrat. Vad hände?
Samtidigt var det många i Afrika som inte kunde låta bli att säga: vad var det vi sa.
Mediciner mot covid-19 har inte nått Afrika
När coronapandemin skakade världen i början på 2020 fanns det bara två länder i Afrika som hade laboratorier som kunde testa och isolera viruset: Sydafrika och Senegal.
På ett par månader hade antalet stigit till 44. Det var tack vare en enorm insats av Världshälsoorganisationen WHO, Afrikas smittskyddsmyndighet CDC och världens matprogram WFP. De levererade apparater för diagnostik, reagens och utbildade sjukvårdspersonal.
Men de afrikanska länderna har ändå inte testat speciellt aktivt. Det beror på att testerna kan kosta flera tiotals euro, och vanliga människor har inte råd att testa sig. Det går alltså inte att lita på den statistik som kommer från afrikanska länder.
Afrikas bristfälliga sjukvårdssystem och brister i den medicinska forskningskapaciteten har lett till att kontinenten blev efter också när det gäller mediciner mot covid-19. Länderna har inte beredskap att testa och massproducera mediciner.
Bara några länder har deltagit i försök med nya covidmediciner, vilket betyder att en stor del av länderna ligger sist i kön när det gäller att få tillgång till de nya medicinerna. De mediciner som har använts i västvärlden är dessutom dyra och kräver avancerade sjukhusförhållanden för att kunna användas.
När pandemin var som värst ledde det till att läkarna tog det som fanns. I brist på lämplig medicin prövade man till exempel malariamedicin, och i Sydafrika tog många läkare till Ivermectin, en medicin mot mask som används främst inom veterinärmedicin.
“Människor dog och läkarna provade många olika mediciner för att rädda liv, bland annat Ivermectin”, berättade den sydafrikanska läkaren Nathi Mdladla för BBC på våren 2021.
Afrika långt från WHO:s vaccineringsmål
Ljudet från barnen som spelar fotboll på gården når in på den lilla kliniken i Kenyas huvudstad Nairobi. Det är september 2021, och vaccinsatser har oregelbundet börjat anlända till Kenya.
På innergården till organisationen Amrefs klinik sitter en grupp människor som ser uttråkade ut. De väntar på sitt covid-vaccin. De har fått höra att man kanske kunde få en spruta här idag.
En del har väntat redan i ett par timmar. Några stiger upp och går, de måste iväg för att tjäna pengar, annars har familjen inget att äta ikväll.
Ett par timmar senare kommer sjuksköterskan äntligen med kylväskan, och vaccineringen kommer igång.
När flaskan med vaccin öppnas måste den användas inom några timmar, eller så blir vaccinet dåligt. Sköterskan säger att de varit rädda att det inte kommer tillräckligt med folk. En del dagar har de varit tvungna att slänga vaccin.
Den här flaskhalsen har lett till att många som vill ha vaccin blir utan då de inte hinner vänta. De kommer inte nödvändigtvis tillbaka en annan dag.
I världens fattigaste länder är bara några procent fullvaccinerade, och speciellt dåligt är läget i Afrika.
Hela världen gick precis över 50-procentsstrecket – hälften av befolkningen har alltså fått två vaccindoser.
Ojämlikheten är ändå slående.
I världens fattigaste länder är bara några procent fullvaccinerade, och speciellt dåligt är läget i Afrika. En stor del av kontinentens länder blev långt ifrån Världshälsoorganisationen WHO:s mål att vaccinera 40 procent i alla länder fram till årsskiftet.
Bara sju afrikanska länder kom över 40-procentsgränsen, och av dem var tre små önationer med mycket mindre logistiska problem än till exempel Demokratiska republiken Kongo. I landet med 90 miljoner invånare har vara 0,1 procent fått två vaccindoser.
Också Botswana och Rwanda klarade målet, men Rwandas grannland Burundi har noll procent fullvaccinerade.
Till de sju hör också Marocko och Tunisien i norra Afrika, och hela kontinentens medeltal är 9 procent vaccinerade.
WHO:s nya mål är att 70 procent av invånarna i världens länder ska vara vaccinerade i juni, men en stor del av de afrikanska länderna kommer troligen att missa också den milstolpen.
WHO:s regionala chef för Afrika, Matshidiso Moeti, uppskattar att Afrika kommer att nå 70 procent först om två och ett halvt år, på hösten 2024.
Det här borde inte ha fått ske.
Varför misslyckades Covax?
I början av pandemin var det många som förutsåg det läge vi också hamnade i – att världens fattiga länder förlorar kampen om vaccin med de rika.
För att förhindra det här grundades det internationella Covax-programmet, ett instrument som är ett samarbete mellan WHO, Coalition for Epidemic Preparedness Innovations CEPI och internationella vaccinalliansen Gavi.
Covax skulle garantera att vaccinen når också de fattigaste länderna, och att 20 procent av deras befolkning blir vaccinerade.
Covax har ändå varit en veritabel flopp.
Rika länder började reservera vaccin genom bilaterala avtal med läkemedelsföretagen redan år 2020, och var därför först i kön när vaccinerna började produceras.
Covax tanke var god – att finansiera vaccinforskning och köpa upp vaccin. De fattigaste länderna skulle få det gratis, medan Covax för de rika länderna var som en slags försäkring. Eftersom Covax finansierade och köpte vaccin från flera olika tillverkare var sannolikheten större att någon av vaccinerna skulle vara effektivt.
Rika länder började reservera vaccin genom bilaterala avtal med läkemedelsföretagen redan år 2020, och var därför först i kön när vaccinerna började produceras.
Ett av Covax misstag var att lita för mycket på Indiens seruminstitut för leveranser. När coronavirusets delta-variant spreds i Indien i fjol våras, satte Indien sin vaccinexport på is. Landet behövde själv det vaccin de producerade.
I Afrika satt flera länder och väntade på sina första utlovade Covax-leveranser, men förgäves. Covax hade helt enkelt inte tillräckligt med vaccin.
Covax har skickat vaccin till 144 länder, men en del av dem har fått mindre än hälften av vad som utlovades till en början.
Världens rika länder har lovat donera hundratals miljoner vaccindoser till Covax, men bara en liten del av det som utlovats nådde fram förra året. Samtidigt har också västländerna tagit sin del av Covax vaccinreserver.
I juni fick Storbritannien 530 000 vaccindoser av Covax. Samtidigt fick hela den afrikanska kontinenten bara fyra gånger så mycket.
Covax ser en självklar syndabock i fallet: vaccintillverkarna.
En av Covax grundare, vaccinalliansen Gavis chef Seth Berkley säger till Bureau for Investigative Journalism, att de stora läkemedelsföretagen inte är öppna med var i kön Covax står.
“Även om en del av förseningarna i leveranserna säkert har varit legitima, så är frågan om förseningarna påverkar alla kunder i samma utsträckning?”
Berkley misstänker, att vaccintillverkarna är rädda för politisk påtryckning från rika länder, och låter därför Covax glida bakåt i kön.
Frågan är varför Covax gav löften till länder när de inte hade någon möjlighet att försäkra sig om tillgången.
Varför är det så svårt att vaccinera i Afrika?
Mot slutet av förra året kom vaccinleveranserna till Afrika äntligen igång. Flera länder klagade ändå på att vaccinerna så gott som dumpades på dem med kort varsel och kort hållbarhet.
Av de vacciner som kommit till Afrika fram till mitten av december hade bara 63 procent delats ut enligt WHO. Upp till hälften av länderna hade delat ut under hälften av de vaccin som kommit.
WHO och Afrikas smittskyddsmyndighet CDC kräver nu att de vaccin som kommer till Afrika ska ha en hållbarhet på minst två och en halv månad, och att mottagarländerna ska få en månads varsel före leveranserna så att de hinner organisera logistiken.
I Somalia berättar landets Covax-ansvariga att de har fått vaccin, men inga sprutor att dela ut vaccinet med. Somalia var tvunget att ta sprutor öronmärkta för mässlingsvaccinering, vilket å sin sida betyder att landet inte kan administrera de vaccinerna som planerat.
Missänksamheten mot vaccinerna tog fart när västländerna inte ville använda Astra Zeneca -vaccinet på grund av blodproppsrisken.
Det finns många olika faktorer som bidrar till att Afrika inte lyckats vaccinera fler människor så här långt. WHO varnar att logistiken inom länderna håller på att bli ett lika stort problem som tillgången var tidigare.
Sjukvårdssystemen är bristfälliga, länderna har inte fått tillräckligt med finansiering för att utbilda personal, och tillräckligt med vårdare har inte kunnat skickas ut till exempel till landsbygden för att vaccinera där. Vill man ha ett vaccin måste man alltså resa långt.
Dessutom har vaccinernas förvaringskrav varit utmanande på flera ställen där kylkedjan inte kan garanteras på grund av bristfällig tillgång till el.
“När det nu finns vaccin måste vi fokusera mer på andra hinder. Dit hör brist på resurser, tillbehör, sjukvårdspersonal samt kylkedjornas kapacitet tillsammans med vaccinmotstånd”, säger WHO:s Matshidiso Moeti.
Vaccinmotståndet har blivit ett stort problem i flera afrikanska länder, säger Kenyas vaccinkoordinator doktor Willis Akhwale i en intervju med Yle.
Missänksamheten mot vaccinerna tog fart när västländerna inte ville använda Astra Zeneca -vaccinet på grund av blodproppsrisken. Flera vaccinsatser skickades till Afrika, men dit hade nyheten om blodpropparna självklart hunnit redan tidigare.
I flera länder finns en stark misstro mot myndigheterna, och den syns tydlig när det gäller vaccineringen. Varför skulle staten vilja dela ut vaccin gratis om det var bra för oss? Det undrar till exempel Mary Sogoni, som jobbar som hemhjälp i Kenyas huvudstad Nairobi.
Hon tog motvilligt den första dosen i december, efter att Kenyas myndigheter hotade porta ovaccinerade från flera av statens tjänster, och också från till exempel lokalbussarna. I Kenya har en stor del av landets rika fått två doser, medan en majoritet av de fattiga är ovaccinerade.
Desinformation som sprids på sociala medier har påverkat speciellt de fattiga, och har bidragit till att sprida rädsla och vaccinmotstånd. De strikta restriktioner som flera afrikanska länder införde i början av pandemin har slagit hårt mot ländernas ekonomier och skuffat mer människor under fattigdomsgränsen. Det för sin del har bidragit till ytterligare misstro mot myndigheterna.
“Ett fruktansvärt misslyckande”
För tillfället har rika länder delat ut mer påfyllnadsdoser än de fattiga länderna har delat ut vaccindoser överlag.
I december höll Thomas Cueni, det internationella läkemedelstillverkarförbundet IFPMA:s chef en presskonferens.
Han sa att alla skäms över det ojämlika vaccineringsläget i världen.
“Så här i slutet av året måste vi erkänna att det är ett fruktansvärt misslyckande att vi inte lyckats dela ut vaccin mer jämlikt, och vi måste vara bättre år 2022.”
En potentiell lösning skulle vara att slopa patenträtten, åtminstone tillfälligt. Det förslaget lades fram av Sydafrika och Indien redan år 2020. Utan patentskydd kunde vaccintillverkningen mångdubblas.
I maj 2021 meddelade USA att man stöder förslaget, men sedan dess har förhandlingarna inom Världshandelsorganisationen WTO stagnerat. Afrikanska aktivister var redan i maj ifjol bekymrade över att diskussionen går för långsamt, och sedan dess har knappt något hänt.
Fatima Hassan, chef för sydafrikanska Health Justice Initiative, som jobbar för en mer jämlik sjukvård, twittrade i januari:
“Tillbaka på jobb till fler historier om hur påfyllnadsdoserna driver ojämlikhet i vaccintillgången. Ingen bra start på 2022.”
Hennes organisation har starkt lobbat för ett slopande av patenträtten.
Flera rika länder, som Kanada, Schweitz, EU och också Finland, har motsatt sig initiativet.
Läkemedelstillverkare säger att patenten behövs för att garantera vaccinutveckling. Utan patent är det svårt att få finansiering för forskning.
Också Covax har fått kritik för sin slappa inställning till initiativ att dela vaccinteknologi och -kunnande med medicintillverkare i det globala syd. Covax grundare CEPI och Gavi har inte offentligt stött ett slopande av patenträtten.
Kan Afrika tillverka sitt eget vaccin?
Den långsamt framskridande patentdiskussionen har lyft fram möjligheten för afrikanska länder att själva tillverka vaccin. Smittskyddsmyndigheten CDC uppskattar att det för tillfället finns sex anläggningar som kunde producera vaccin. Människorättsorganisationen Human Rights Watchs experter har identifierat åtta.
Bland annat Kenyas hälsoministerium har konstaterat att landet inte kan förlita sig på utländsk hjälp utan måste få igång en egen vaccinproduktion. Kenya försöker få en så kallad fyllnadsfabrik igång före påsk, där man kan sätta ihop och packa vaccin så att det går att distribuera. En egen vaccinproduktion hoppas landet ha år 2024.
Det kan låta som för sent för den här pandemin, men ingen tror att den här blir den sista.
Världens ojämlika vaccineringsläge har kallats för vaccin-apartheid. FN:s generalsekreterare Antonio Guterres har pratat om en parallell pandemi – en pandemi av människorättsbrott, där fattigdomen och ojämlikheten i världen ökar.
WHO har globalt vädjat till världens stater att sätta de mänskliga rättigheterna främst i kampen mot pandemin. Coronavaccin, läkemedel och hälsoteknologi kopplat till dem bör finnas tillgängligt för alla. Det är en del av den universella rätten till hälsa.
Text: Liselott Lindström
Källor: WHO, Kenyas hälsoministerium, Africa CDC, Bureau for Investigative Journalism, BBC, Al Jazeera, Nature, Financial Times, The Global Health Network, Yle, Human Rights Watch