Våld mot kvinnor
Vårt arbete

Våld mot kvinnor

© Fearless Collective/Amnesty International

Våld mot kvinnor omfattar exempelvis sexuellt våld, våld i parförhållanden och nära relationer, trakasserier, nättrakasserier och digitalt våld, hedersrelaterat våld, tvångsäktenskap och människohandel med sexuellt utnyttjande som syfte. Trots att vem som helst kan hamna ut för dessa former av våld är offret oftast en kvinna.

Våld mot kvinnor är ett omfattande problem i Finland. Enligt en undersökning av EU:s byrå för grundläggande rättigheter är Finland ett av de farligaste länderna för kvinnor inom den Europeiska unionen. Var tredje kvinna i Finland har utsatts för en våldshandling av sin nuvarande eller före detta partner. Årligen utsätts åtminstone 50 000 kvinnor för sexuellt våld.

Våld mot kvinnor faller under diskriminering på grund av kön. Fruktan för våld inskränker kvinnors liv, kränker självbestämmanderätten och försvagar möjligheterna att vara delaktig i samhället.

Hur arbetar Amnesty mot våld mot kvinnor?

Alla samhällen och kulturer genomsyras av våld mot kvinnor. Amnestys avdelningar på olika håll i världen bedriver kampanj för att stoppa våld mot kvinnor och flickor.

Amnestys finländska sektion inledde arbetet mot våld mot kvinnor år 2004. Just nu är de mest centrala kraven förknippade med förnyandet av lagstiftning kring sexualbrott samt satsningar på stödtjänster för personer som utsatts för våld. Amnesty kräver att Finland stiftar en lag som styr hur man på kommun-, landskaps- och statsnivå är förpliktad att bekämpa våld mot kvinnor och våld i nära relationer, samt hur adekvata tjänster tryggas.

Ute i världen kämpar Amnesty exempelvis för kvinnors rätt till abort och kräver att regeringar ändrar sin lagstiftning så att definitionen av våldtäkt utgår från samtycke. Amnesty verkar också aktivt för förbättrad trygghet på kris- och konfliktområden.

Lagstiftning skapar strukturer och stöder målsättningarna

I människorättsavtal uppges tydligt att bekämpningen av våld mot kvinnor ligger på statens ansvar. Stater är förpliktade att avveckla strukturer som upprätthåller våld, skydda våldsoffer och erbjuda dem stöd.

Lagstiftning är nyckeln till skyddandet av våldsoffer. Genom tydligt definierad lagstiftning som utgår från offrens behov är det möjligt att döma dem som gör sig skyldiga till våld på ett rättvist sätt, erbjuda hjälp till våldsoffer och trygga tillräckliga resurser för stödtjänster för att kunna stöda offren på ett mångsidigt sätt.

Lagstiftning kan dock inte ensamt lösa problemen. Myndigheterna måste känna igen olika former av våld som kvinnor utsätts för, för att försäkra sig om att fallen behandlas rättvist och offret får adekvat hjälp.

Följderna av våld avgörs av ifall offret har tillgång till hjälp på ett sätt som tar personens livssituation i beaktande. De kvinnor som upplever diskriminering på flera grunder på grund av språk, etnicitet eller papperslöshet riskerar att bli utan stöd.

Rättighetslotteriet


Nainen nostaa käden ilmaan

År 2019 offentliggjorde Amnestys finländska sektion en utredning om hur våldtäktsoffrens rättigheter i Finland omsätts i praktiken. Utredningen fick ett beskrivande namn: Rättighetslotteriet.

Som underlag analyserade forskare Otava Piha över 300 myndighetsbeslut. Bland tingsrättens domar och åklagarens och polisens beslut fanns ett flertal fall där offret inte gett sitt samtycke till sex, men ändå uppfylldes inte nuvarande brottsrekvisiten för våldtäkt.

Läs mera

Mer mångsidiga stödtjänster för våldsoffer

För att varje kvinna som utsätts för våld kan få den hjälp och det stöd som hon behöver måste det finnas kommunala stödcenter som erbjuder hjälp med låg tröskel. Dem måste man kunna besöka utan tidsbokning, personbeteckning, pengar eller kunskaper i finska.

Just nu förverkligas inte detta i Finland. Det finns brister bland annat i omfattningen av skyddshemsnätverket. Ett skyddshem är en hemlik plats som ger skydd från våld. Skyddshemmen erbjuder professionellt stöd och handledning i akuta situationer. I Finland fattas cirka 300 skyddshemsplatser. I praktiken betyder det att det årligen finns hundratals människor som söker hjälp och blir utan skyddshemsservice eller inte kommer in på det skyddshem som de i första hand sökt sig till.

Det finns inte heller tillräckligt med SERI-stödcentraler för sexualbrottsoffer. Vi går ändå i rätt riktning: Finlands första SERI-stödcentral öppnades i Helsingfors år 2017, varefter stödcentraler öppnats i Åbo, Tammerfors, Björneborg, Uleåborg, Rovaniemi och Kuopio.

Digitalt våld och nätvåld

Nuförtiden förkommer våldet inte bara inom hemmets fyra väggar. I takt med digitaliseringen har trakasserier och hot mot kvinnor tagit nya former. I parförhållanden utvecklas det digitala våldet ofta från till synes harmlöst intresse till att kvinnans nuvarande eller tidigare partner försöker kontrollera alla kommunikationsmedel.

Våld mot kvinnor begränsar sig inte bara till parförhållanden. En stor del av den samhälleliga debatten förs nuförtiden på internet, där exempelvis politiskt aktiva kvinnor utsätts för nätvåld med avsikten att skapa fruktan och tysta ner dessa personer.

Förutom fysiskt våld bör samhället skydda kvinnor från digitalt våld och nätvåld. Dessa fenomen måste identifieras för att offren kan skyddas effektivt och de skyldiga ska bära sitt ansvar.

Människohandel

I Finland är man dålig på att känna igen människohandel. Människohandeln förknippas ofta med stereotypa fenomen som fysiskt våld och frihetsberövande, men likväl ingår allvarliga brott och situationer där en människa själv inte inser att hen utsatts för människohandel.

Människohandel är dold brottslighet – vem som helst kan bli ett offer. Internationellt identifieras bara fem procent av offren för människohandel. Så länge fenomenet inte känns igen kan offren inte hjälpas. I Finland har Amnesty i många år krävt att beslutsfattarna utvecklar ett system där offren för människohandel kan söka och få hjälp.

Människorättsfostran och sexuella rättigheter

Våld mot kvinnor är djupt inrotat i vårt samhälle. Därför måste fenomenet bekämpas också genom uppfostran. Staten har skyldighet att ordna människorättsfostran och utbildning.

Bland annat sexuella rättigheter är en central del av människorättsfostran. I dem ingår bland annat information om sexualitet och reproduktiv hälsa samt rätt till preventivmedel och abort. Var och en har rätt att göra val gällande den egna hälsan, sin egen kropp, sitt kön och sina sexuella relationer.