Antidiskriminerirings­arbetet

Alla människor har rätt att bli bemötta på lika villkor, oberoende etniskt ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, kön, könsidentitet, sexuell läggning, ålder, hälsotillstånd, funktionsvariation, åsikt, politisk eller facklig verksamhet, familjerelationer eller andra omständighet som gäller individen som person. När en människa inte bemöts jämlikt i förhållande till andra i samma position eller när personens mänskliga rättigheter kränks på grund av individuella egenskaper rör det sig om diskriminering, ifall det inte finns ett acceptabelt skäl för avvikande behandling.

All diskriminering är inte synlig – en stor del av den är gömd i samhälleliga strukturer.

Hur motarbetar Amnesty diskriminering?

Amnestys arbete grundar sig på principen om icke-diskriminering. Vi driver kampanjer mot diskriminerande praxis på många sätt tillsammans med samfund runtom i världen. Vi kräver att regeringar slopar diskriminerande lagar och friger alla dem som dömts med stöd av dem. Lagstiftningen bör utgå från inklusion och mångfald på samhällets alla plan.

I Finland syns Amnestys antidiskrimineringsarbete exempelvis i kampanjen för ny translag, i arbetet kring våld mot kvinnor och revideringen av den nuvarande våldtäktslagen, försvarandet av asylsökandes rättigheter samt uppmärksammandet av diskriminerande praxis gällande vapenvägrare.

Rasism och demonisering

Rasism tar sig i uttryck på många sätt i samhället. Förutom i aggressiva gester, kommentarer, hot och våld finns rasismen också i samhälleliga strukturer. Strukturell rasism kan till exempel synas i arbetslivet som diskriminerande praxis mot vissa människogrupper. För dem som hör till privilegierade grupper kan detta vara svårt att urskilja. Ofta är människa inte medveten om sin egen maktposition eller sina rasistiska handlingar.

Rasism kan göda stora grymheter, så som folkmordet i Rwanda och apartheid i Sydafrika. På senare tid är den etniska rensningen av rohingyafolket i Myanmar och fånglägren för uigurer i Kina exempel på rasismens följder.

Rasistiska och diskriminerande attityder påverkar också myndigheternas verksamhet i Europa. Amnesty uppger i sin rapport att polisens diskriminerande agerande under coronakrisen blivit synligare, och många minoriteter som asylsökande, romer och bostadslösa blivit mål för polisens oproportionerliga maktanvändning i många europeiska länder.

I många länder som tar emot flyktingar och asylsökande har flyktingar demoniserats och gjorts till syndabockar för problemen i samhället. I många stater har flyktingsituationen dessutom vinklats som en kris som berättigar politiker till att förespråka tillvägagångssätt som kränker mänskliga rättigheter.

Diskriminering av sexuella minoriteter och könsminoriteter

Människor runtom i världen utsätts för diskriminering för vem de är och vem de älskar. Globalt sett används sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck som orsaker att diskriminera, gripa, misshandla och till och med döda.

Lesbiska, homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella blir konstant orättvist behandlade i studievärlden, arbetslivet, på bostadsmarknaden och inom hälsovården. År 2019 dokumenterade Amnesty hur homosexuella och transsoldater i Sydkorea utsätts för våld, trakasserier och omfattande diskriminering. Ett exempel på diskriminering av könsminoriteter i Finland är translagen som kränker mänskliga rättigheter.

Diskriminering av kvinnor och flickor

I många länder finns fortfarande lagar, sedvänjor och föreställningar som berövar kvinnor och flickor deras mänskliga rättigheter. Enligt dessa lagar får kvinnor inte exempelvis bestämma över sin klädsel (Saudiarabien, Iran), jobba om nätterna (Madagaskar) eller ansöka om lån utan sin makes underskrift (Ekvatorialguinea).

Under de senaste åren har hundratusentals människor dragit ut på gatorna för att kräva jämställdhet mellan könen. I USA, Europa och Japan har protester mot kvinnohat och sexuellt våld ägt rum i samband med #MeToo-marscher och Argentina, Irland och Polen har bevittnat omfattande protester mot abortlagar som diskriminerar kvinnor.

I Finland är våld mot kvinnor ett stort problem. Enligt en utredning av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter är Finland ett av Europas farligaste länder för kvinnor: var tredje kvinna i Finland har utsatts för våld av sin nuvarande eller tidigare partner, och upp till tre av fyra kvinnor över 15 år har upplevt sexuella trakasserier.