Vi måste göra oss av med fossila bränslen, men på vems villkor sker övergången till grön energi? Amnestypostens reportage från Sameland visar hur bland annat gruvdrift och vindkraft hotar samernas traditionella näringar.
Rökpelare stiger mot skyn från skorstenar på fabriksområdet i Gironvárri, det vill säga Kiirunavaara. Framför oss ligger en dal och hus som tillhör gruvstaden Kiruna. Mitt emot, vid foten av Luossavárri, alltså berget Luossavaara, står Karin Kvarfordt Niia och tittar ner i dalen. ”Allt du ser här är en del av Sameland,” säger hon. Bakom oss reser sig en slalombacke på området där hennes förfäders renar brukade kalva.
Ännu för 130 år sedan lät Niias farfars föräldrar renarna beta i dalen mellan fjällen. De levde som nomader och vandrade tillsammans med sina renar mellan sommar- och vinterbeten enligt åtta årstider.
– Min släkt har levt här sedan urminnes tider. De första skriftliga källorna kommer från 1600-talet, då kyrkan började omvända samer till kristendomen och tvingade dem att betala skatt till den svenska kronan.
Karin Kvarfordt Niia.
Niia representerar Gabna sameby, som renbeteslag kallas i Sverige. I Sverige finns 51 samebyar och dessa har ensamrätt till renskötsel. Samernas hembygdsområde omfattar ungefär hälften av Sveriges areal. Majoriteten av Sveriges 4 600 renskötare bor i Nordsverige, som just nu är föremål för landets största industriella investeringar genom tiderna.
Det har betytt att samerna på många håll helt förlorat sina markområden. Orsaken är de många råvarufyndigheterna i norr – i Sverige gäller det särskilt gruvfyndigheter som började utvinnas redan på 1600-talet. Då öppnades Sameland upp för nybyggare och olika näringsgrenar hamnade på kollisionskurs.
Gruvstaden Kiruna fick sin början år 1890 i och med grundandet av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, alltså gruvbolaget LKAB. Först anlände fattiga arbetare från Sverige och Finland till området. Staden fortsatte utvidgas och gruvgångarna grävdes allt djupare. Samerna fick väja för utvecklingen och generation efter generation tvingades de anpassa sig alltmer till nya omständigheter. I dag är gruvan i Kiruna världens största underjordiska järnmalmsgruva – den står för 80 procent av allt järn som produceras inom Europeiska unionen.
Vi har aldrig blivit tillfrågade om saken och den svenska staten har inte betalat någon form av kompensation. LKAB har lagt beslag på vårt land.
Fjället Kiirunavaara omges av berglika högar av gruvavfall som hämtats djupt under jord. Energin som frigörs i samband med brytningen orsakar konstanta jordbävningar. På 1970-talet började marken ovanför gruvschakten visa tecken på bristningar. Samtidigt övergick LKAB till hundra procent i svenska statens ägor.
År 2004 meddelade LKAB att Kirunas centrum måste flyttas på grund av risk för rasering. Öppningsceremonin för Kirunas nya centrum ägde rum i september 2022. Det massiva flyttprojektet pågår ännu i flera år och gruvbolaget LKAB står för merparten av kostnaderna. Flytten möjliggör att den underjordiska järnmalmsgruvan kan fortsätta expandera.
Inom närmaste framtiden kommer den järnmalm som LKAB bryter att i sin helhet användas för tillverkning av fossilfritt stål, ett material som fortfarande är under utveckling. Därför utvidgar bolaget sin verksamhet i Kiruna, Svappavaara och Gällivare.
– Vi har aldrig blivit tillfrågade om saken och den svenska staten har inte betalat någon form av kompensation. LKAB har lagt beslag på vårt land”, konstaterar Niia.
Samebyn Gabna omfattar ett smalt landområde där sommarbetet finns i de västliga bergen och ostliga vinterbetet ligger i kommunerna Kiruna och Pajala. Ännu på 1960-talet var Gabnas vinterbete fullt med skog: granlaven som växte på grenarna på gamla träd var viktig vinterföda för renarna. Vid utgången av 1970-talet hade skogarna förstörts av avverkning och därmed sinade också tillgången till gran- och renlav.
Klimatförändringen framskrider nästan fyra gånger snabbare i arktiska trakter än i övriga områden, vilket har ödesdigra konsekvenser för människorna som lever på naturnäringar. Ständiga regn och konstant växlande temperaturer ger upphov till enorma snödrivor som sedan täcks av is då snön smälter, vilket leder till att renarna inte lyckas gräva fram sin vinterföda. Det har lett till att renar hungrat ihjäl.
Renskötarna måste i allt högre grad ty sig till nödföda, vilket medför renskötarna ökade kostnader i ett redan trängt läge. Då renarna inte själva behöver hitta sin mat förändras deras naturliga beteende och hela renskötarkulturens förhållande till traditionell kunskap försvagas. Renskötsel är ett av de viktigaste elementen som bär vidare samisk kultur, och utrotningshotade språk förmedlas från en generation till följande muntligt i samband med fysiskt arbete. Nu står dessa färdigheter och kunskaper hotade på många sätt.
Det samiska renåret inleds i maj då kalvarna föds. Traditionellt vallas renarna i god tid till det bergiga sommarbetet nära den norska gränsen för att vila upp sig innan de kalvar. Förflyttningen mellan betesmarkerna har emellertid konstant blivit svårare sedan gruvorna och staden utvidgats – nu finns bara en smal markremsa som djuren kan använda sig av då de passerar staden. Normalt vallas renarna i maklig takt, men att passera Kiruna är nästan omöjligt på grund av oljud och störningar.
– Vi måste tvinga renarna att röra sig mycket snabbt och ta hjälp av helikoptrar, vilket är traumatiserande både för renarna och för deras skötare. Uppdraget måste planeras noga, inledas i god tid och kan aldrig utföras under ett veckoslut, då finns alltför mycket trafik i området.
Vid sommarbetet uppe på bergen möts renarna av mängder med turister som kör kors och tvärs med sina snöskotrar och det är så gott som omöjligt att hitta ren snö. På senare tid har särskilt helikoptertrafiken orsakat problem under den kritiska kalvningstiden. Niia räknade nyligen att 16 helikoptrar med skidåkare ombord snurrade i luften samtidigt. Renarna blir förskräckta och flyr oljudet, och det känns omöjligt att finna någon ro. Renskötarna känner av renarnas ängslan.
Vi måste tvinga renarna att röra sig mycket snabbt och ta hjälp av helikoptrar, vilket är traumatiserande både för renarna och för deras skötare.
Samebyn Gabna korsas av en riksväg för tung trafik samt ett malmtågsspår som årligen orsakar hundratals olyckor med överkörda renar. Den tunga trafiken i området ser ut att bli bara livligare, då trycket att utvidga gruvverksamheten ständigt ökar och tågförbindelser planeras ända ut till den finska sidan.
I december 2019 presenterade Europeiska kommissionen den europeiska gröna given, vars mål är att unionen blir den första klimatneutrala världsdelen senast år 2050 och koldioxidutsläppen minskar med 55 procent fram till år 2030. Dessa mål finns inskrivna i den europeiska klimatlagen, som trädde i kraft år 2021 och är juridiskt bindande för medlemsstaterna.
I september 2022 uppgav LKAB att man frångår användningen av fossil energi och elektrifierar all verksamhet vid gruvan i Kiruna. Hittills hade gruvjätten använt sig av det fossila bränslet diesel för att bryta och producera järnmalm. Bolaget planerar bland annat att bygga ny småskalig vindkraft i norra Sverige. Det finns förhoppningar om att köpa in ytterligare elektricitet från Norge, som är Europas största energiexportör.
Energiomställningen, alltså övergången från fossil till grön energi, uppskattas leda till sexfaldig användning av metaller och mineraler jämfört med nuläget. Just nu förbereder Europeiska unionen en förordning om reglering av råvaror av avgörande betydelse, för att öka EU:s självförsörjning under denna process. EU är beroende av Kina som producerar över 90 procent av de sällsynta jordartsmetallerna. Sådana behövs till exempel för elfordon och de vindturbiner som producerar fossilfri energi.
Samtidigt som EU-kommissionen besökte Kiruna i januari i år meddelade LKAB att man hittat Europas största fyndighet för sällsynta jordartsmetaller just där.
– Det här är goda nyheter inte bara för LKAB, regionen och för svenskarna utan även för Europa och för klimatet,” konstaterade LKAB:s vd Jan Moström i bolagets pressmeddelande.
Fyndet, som uppskattas uppgå till över en miljon ton, ligger under Luossavaara, och enligt LKAB är det fråga om världens största kända fyndighet av sällsynta jordartsmetaller. Bolaget är i färd med att bygga en underjordisk tunnel från Kiirunavaara mot den nya så kallade Per Geijer-fyndigheten och driver sig framåt cirka 100 meter i månaden. Den sammanlagda vägen till fyndigheten är åtta kilometer.
Då vi ställs emot ett bolag som sitter på miljarder och har en armé av jurister handlar det om makt. För oss är det frågan om liv och död.
Industriella projekt framskrider snabbt och kräver enorma mängder mark. Ännu har EU:s miljö- och klimatlagstiftning inte detaljerat tagit ställning till principerna för en rättvis omställning, eftersom debatten först inletts. Hur rättvis den snabbt avancerande energiomställningen blir definieras i praktiken av nationella lagar. Enligt Niia har industrivärlden lagt beslag på den gröna omställningen.
– För oss är gruvan en katastrof. Vi ser följderna av den underjordiska verksamheten i vår omgivning: marken kollapsar och städer flyttas. Nu hotar en ny gruva kapa av renarnas sista rutt mellan sommar- och vinterbete.
Gruvan skulle innebära slutet för traditionell renskötsel i Gabna sameby. Niia och andra medlemmar av samebyn lägger ner timmar på att skriva olika uttalanden, sitta på möten och bekanta sig med juridiskt material. Varje månad samlas samebyns styrelse för att behandla ett femtiotal olika frågor i anknytning till markanvändning, och ofta finns tid att bara titta på de mest brådskande ärendena. Alla samebyar i trakten känner av pressen.
– Vi kämpar mot klockan. Vi har inte råd att anställa en jurist och måste själva agera sakkunniga. Då vi ställs emot ett bolag som sitter på miljarder och har en armé av jurister handlar det om makt. För oss är det frågan om liv och död.
De många hoten och den konstanta kampen har en avgörande inverkan på ungas vilja att ta över de traditionella näringsgrenarna.
– Det finns stor risk att vi förlorar våra unga till gruvverksamheten som erbjuder lättförtjänta pengar.
Många samer jobbar vid gruvorna, av olika orsaker.
– I min familj har vi tagit beslutet att inte jobba för gruvorna. Det skulle vara att döda sin själ.
Psykisk ohälsa är vanligt inom samiska samfund. Forskning vid Umeå universitet visar att var tredje samisk renskötare under 30 år har övervägt självmord. Experter menar att ett effektivt sätt att förebygga självmord vore att stödja samernas självbestämmanderätt, eftersom den ständiga kampen om överlevnad och markanvändning orsakar stor ångest för många.
Renskötarna har en central roll i kampen för samernas rättigheter – utan mark finns inget liv.
– Vi hotar förlora vårt språk och kunskapen om vår kultur om vi inte har får använda oss av våra markområden
Niia tänker inte ge upp.
– Vi finns fortfarande här och vi har fortfarande våra rättigheter.
Rättvis omställning i Sameland
Principen om fritt och informerat samtycke (free, prior and informed consent FPIC) är en central del av ursprungsfolkens självbestämmanderätt. Den innebär att stater måste få fritt och informerat förhandssamtycke av ursprungsfolk innan man godkänner och verkställer projekt som påverkar deras ställning och rättigheter.
Amnestys sektioner i Finland, Norge och Sverige har tillsammans med Sametinget inlett samarbetsprojektet Just Transition in Sápmi. Under två år ska projektet främja uppmärksammandet av ursprungsfolkens rättigheter i samband med klimatåtgärder och en rättvis grön omställning. Vi måste göra oss av med fossila bränslen men energiomställningen måste ske rättvist, med respekt för mänskliga rättigheter.
Nej till gruvor i Finska Armen!
I maj 2020 fick renskötare Minna Näkkäläjärvi i Finska armens renbeteslag ett chockbesked. Ett gruvbolag hade beviljats förbehåll i Hietakero för ett område i samma storleksklass som Helsingfors, mitt i renskötselområdet som är livsviktigt för Erkuna sita, ett arbetslag som tillsammans sköter renar i trakten.
Finska armen är ett av få områden där renskötsel utövas enligt det traditionella sitasystemet. Gruvdrift skulle innebära slutet för näringen. Minna Näkkäläjärvi är väldigt oroad för hur unga ska kunna förbinda sig till ett samiskt liv som konstant står under hot, och hur de samiska färdigheterna som funnits sedan urminnes tider ska kunna överföras till kommande generationer.
Sommaren 2020 grundade Näkkäläjärvi folkrörelsen Nej till gruvor i Finska armen som på några månader lyckades samla nästan 40 000 underskrifter i en appell som kräver att området skyddas. I november 2021 formulerade en grupp fjällsamer en klagan gällande förbehållet i Hietakero till FN:s kommitté för mänskliga rättigheter. Följande år gav FN:s kommitté för ekonomiska och sociala rättigheter den finska staten en tillfällig order om att avbryta gruvdriften i Lätäseno och Ruossakero och inledde undersökningar. Också FN:s barnkommitté utreder situationen i Lätäseno.
Klagomålsprocesserna pågår i flera år och ger samerna möjlighet att pusta ut, också om oron spökar i bakhuvudet.
Per Antti Labba, Juha Tornensis, Minna Näkkäläjärvi, Laura Olsén-Ljetoff och Anni-Helena Ruotsala.
Vindparken Davvi framskrider trots protester
I november 2021 besökte Samerådets president Áslat Holmberg och norska Sametingets representant Beaska Niilas energibolaget St1:s huvudkontor i Helsingfors. St1 är majoritetsägare och huvudfinansiär för bolaget Grenselandet AS som planerar bygga ut vindparken Davvi i Tana älvdalen, i fjällområdet Rástigáisa som är heligt för samerna.
Samepolitikerna hade kommit för att förmedla ett gravallvarligt budskap: ”Trots att St1 gör rätt i att frångå användningen av fossila bränslen kan det inte ske genom att förinta ursprungsfolken. St1 måste förstå att företaget får blod på sina händer genom att delta i ett kulturellt folkmord ifall de går vidare med dessa projekt.”
Beaska Niilas fick ursprungligen vetskap om planerna via media. Vindparken Davvi förbereddes i åtta år utan diskussioner med samerna. Under ett offentligt samråd som ordnades år 2017 var samerna tydliga med sin ståndpunkt: industriell verksamhet är inte välkommen i området. Vindparken skulle kapa av renskötarnas vandringsrutt och öka trycket på närliggande renskötselområden. Trots att lokalborna i området långt motsätter sig projektet går förverkligandet av vindparken Davvi vidare.
Áslat Holmberg ja Beaska Niillas.
Vindparker i Norge konstaterades vara olagliga
På halvön Fosen nära Trondheim har Maja Krisine Jåmas samesamfund kämpat mot vindparkerna i flera årtionden. Sommaren 2020 uppstod sammanlagt 151 vindturbiner, kilometervis med kraftledning och vägar på betesmarker som är livsviktiga för kustsamerna. De har förstört drygt hälften av renskötarnas vinterbeten i Fosen.
Vindkraftverken byggdes trots att de samiska renskötarna i området motsatte sig planerna från start. Ärendet togs till rätten och FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering (CERD) beordrade den norska staten att stoppa utbyggnaden av vindparken.
Slutligen tog den Högsta domstolen i Norge ett enhälligt beslut i oktober 2021: två vindparkers verksamhetstillstånd förklarades ogiltiga, eftersom de bröt mot den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
I februari-mars hade det gått över 500 dagar sedan Högsta domstolens beslut och den norska regeringen har fortfarande inte vidtagit åtgärder. Under en veckolång demonstration samlades sameunga i Oslo och stängde ner vägen till flera ministerier tills statsministern bad om förlåtelse och lovade åtgärda de konstaterade människorättskränkningarna. Regeringen i Norge verkar ändå inte vara villig att avveckla vindparkerna.
Maja Kristine Jåman.
Text: Kukka Ranta
Hej där! Nu när vi fått din uppmärksamhet…
… så är vi övertygade om att du vill se mänskliga rättigheter förverkligas för alla, överallt i världen. Visste du att Amnestys arbete bygger på stödet från omtänksamma människor som du? Vi är en oberoende aktör som inte tar emot statlig finansiering. Men vi behöver privata donatorer för att trygga vårt oberoende.
Vårt arbete ger resultat. Tack vare våra donatorer har vi lyckats frigöra hundratals människor som dömts på felaktiga grunder. Vi har pressat regeringar att åtgärda diskriminerande lagstiftning, stoppat avrättningar och räddat människoliv. Med hjälp av våra donatorer kan våra experter bedriva forskning och avslöja människorättskränkningar. Vi blottlägger orättvisor och kräver att beslutsfattarna agerar.
Allt det här är möjligt med hjälp av människor som du. Tillsammans kan vi sätta stopp på tortyr, förtryck och diskriminering; hjälpa våldsutsatta kvinnor och erbjuda en bättre framtid för människor som flyr krig och förstörelse.
Därför frågar vi: har du möjlighet att bidra med en summa som passar dig? Varje donation är viktig. Ge ditt stöd för de mänskliga rättigheterna i Finland och överallt i världen!