Det här debattinlägget publicerades i HBL den 25 februari 2026.
Finland har valt att genomföra de nya asylreglerna på det striktaste sätt som förordningarna tillåter, trots att EU inte kräver det.
EU:s nya migrations- och asylpakt för med sig en rad förändringar i Finland i sommar, varav de flesta försämrar asylsökandes rättigheter. Den så kallade EU-pakten innebär bland annat snabbare handläggning av asylansökningar, begränsningar av asylsökandes rörelsefrihet, nya skyldigheter för sökande och stränga konsekvenser om skyldigheterna inte uppfylls. Finland har valt att genomföra de nya reglerna på det striktaste sätt som förordningarna tillåter, trots att EU inte kräver det.
Mitt bland alla försämringar finns en viktig reform som kan betraktas som en liten ljusglimt: Finland förväntas införa en oberoende mekanism för att övervaka grundläggande rättigheter. Syftet är att säkerställa att asylsökandes rättigheter tillgodoses i början av asylprocessen, i screeningen och i gränsförfarandet. Screening är ett nytt skede där en persons bakgrund kontrolleras innan själva asylprövningen inleds. I gränsförfarandet behandlas ansökan i närheten av rikets gräns, och under tiden begränsas sökandens rörelsefrihet. I dessa skeden fattas snabba beslut, och misstag kan få oåterkalleliga konsekvenser för utsatta personer.
Därför är övervakningsmekanismen helt avgörande. Den är EU:s sätt att markera att även om processerna blir snabbare och strängare får respekten för mänskliga rättigheter inte urholkas.
Nu riskerar denna ljusglimt att släckas innan arbetet ens kommit i gång.
Regeringen föreslår att uppdraget ska skötas av Diskrimineringsombudsmannen (DO), som skulle få endast ett årsverke för uppdraget. DO har själv bedömt att det behövs fem årsverken samt extra finansiering för att arbetet ska kunna utföras på ett ändamålsenligt sätt – till exempel genom stickprov, genomgång av dokumentation och rapportering. Det är orimligt att en enda person skulle övervaka processer där åtminstone 2 000 människors sårbarhet årligen måste identifieras snabbt och tillförlitligt.
EU-pakten slår fast att mekanismen bör förses med tillräckliga resurser. Annars finns övervakningen bara på papper och står i strid med EU-rätten. De nuvarande planerna signalerar att mänskliga rättigheter kan åsidosättas när det gynnar den politiska linjen.
Om beslutsfattarna verkligen tar Finlands internationella förpliktelser och mänskliga rättigheter på allvar måste de ge övervakningen realistiska och tillräckliga resurser. I en värld präglad av kriser förlitar vi oss på internationellt samarbete och EU:s gemensamma regler. Nu är det dags att visa att vi själva respekterar dem.